Bitter på livet

Mitt arbetspass jag hade idag gav Niklas ett väldigt bra gemförande till, det löd: Att jobba detta passet på en fredag kväll är som att bli straffknullad i röven och sen le och se glad ut ungifär.

Och det är lite så det känns.

Gick ut kl18 och kom inte in igen förän vi slutade 23.30. Det känns sådär.

Så det känndes skönt att vara hemma nu å inte på krogen trots allt så det var la kanske lika bra.

Sen så kommer ju mamma imorgon vid 12 tiden å så skall jag ju till mormor som kom hem från sjukhuset igår efter operation och sen så skall jag ju jobba imorogn igen till råga på allt.

Skall bli så skönt att vara ledig från onsdag till söndag nästa vecka, så sjukt slönt.

Och korkad som det är så skall jag ju gå ut med jobbet på lördag, men va fan de e ju iof roligt.

För det är fan inte kul att gå till jobbet längre iaf, vi hade värdelösa arbetstider innan men sen för 3 veckor sedan så blev de ännu värre när vi fick nya scheman.

Hur det nu går att få dom fuckade tiderna att bli sämre än vad dom redan var. Bara de e ju en enorm bedrift iof.

Jag har inte kännt mig utvilad på typ 1 månad oh det börjar verkligen kännas så från onsdag funderar jag på att stänga av telefonen skriva in mig på ett hälsohem och bara pussla om mig själv typ.

Nä nu e de la dax att sova snart tror jag, mamma kommer ju som sagt imorgon å då e de la bra att vara utvilad.

Har jag tur så sover Johnny länge imorgon eftersom han är ute idag så kan jag ju iaf sova tills mamma ringer å väcker mig.

Nä nu skall jag in å krama kudden lte å hoppas att John Blund kommer å strör sin sand i mina ögon snart, är ju av nån anledning inte trött ju...

Fan va jobbigt mitt liv är! Det är såååå synd om mig!

Nja kanske inte...