Konsten att köpa en present

Jag har fått väldigt stränga direktiv om vad jag inte för köpa i present till min älskling, allt som är dyrt.
Jag har typ en lista på greer som jag vill köpa till han i födelsedagspresent som är 1km lång, men allt överstiger det som han säger att de får kosta.
Han vill nämligen inte att jag sakll lägga så mycket pengar på nått till honom.
Men det vill jag, men nu måste jag ju bara välja ut en grej som jag tycker är bäst. Men hur lätt är det lixom.
Jag vill ju att den skall vara perfekt. den skall vara rolig att få, rolig att ge, användbar, uppskattad och det viktigaste av allt: Den skall överlämnas på rätt sätt.
Det skall vara rätt stämning rätt allt.
Inte bara här får du grattis..
Som i Kina där presentens inslagning är viktigare än själva presenten.
Jag vill i vilket fall som hälst att hela hans dag verkligen bara skall vara hans dag å att den skall kretsa kring honom.
Gud vad besatt jag låter.
Men jag vill bara få en chans att ge igen för det han gjorde för mig på julafton. Så nu är det min tur att få honom att känna på samma sätt som jag gjorde då och det är inte lättuppnåligt.
Därför måste allt, verkligen ALLT vara perfekt =O)

Så om någon har ett tips om nått bra sätt all leverera en present på så säg för guds skull till!!!

Panik innför flytt

Jag skall flytta om 2 vécor, jag har imorgon och övermorgon på mig att packa och fixa iordning. Tror jag att jag kommer sitta med en ångestatack i morgon kväll och vaggandes fram och tillbaka gråta mig själv till sömsn? SVAR: Ja!
Jag komemr aldrig hinna! Jag har inget att packa i till att börja med, eller jo jag har några lådor men dom kommer inte att räcka.
Jag kommer dö!!!!
Det är allt annat än hälsosamt för en person som mig att göra något sådant här som att flytta.

Ett till moment som gör ´mig ännu mer panikslagen är att jag skall flytta ihop med min kille. Det är ett väldigt väldigt stort steg för mig. Jag som vart livrädd för att binda mig och för att bli fast.
Som inte låtit någon av motsatta könet komma mig nära inpå livet förut.
Nu ligger jag här helt blottad å gillar det faktiskt, vilket skrämmer mig ännu mer.
Det innebär ju att allt jag tänkt och gjort innan har vart fel. Att den bild jag hade innan inte stämde, och jag gillar itne att inte ha rätt.

Men å andra sidan så har jag ju aldrig heller träffat nån som e så underbar som min älskling är så det kan ju ha med det att göra också.

Men asså detta med flytten, min mamma måste komma hit å hjälpa mig eller nått så jag kan gå tillbaka till stadiet 10 år och man bara bad snällt och fick hjälp med allt man tyckte var lite kämpigt och motsrävigt.
Nä nu 11 1/2 år senare så skall man helt plutsligt vara vuxen och ta ansvar för saker och ting man vill göra och så.
Jag tycker faktiskt att fröäldrar har ett vist ansvar för sina barn så länge dom lever, hur gamla barnen nu än är.

Skall nog ringa mamma och fråga om hon håller med mig på den punkten...

Störd nattsömn

Jag är ingen trevlig människa att väcka, jag brukar inte uppsaktta det.
Särskillt inte om det är någon från mitt jobb som ringer mig, efter jag har jobbat natt, kl 11 på morgonen för att fråga om det inte är så att jag skulle kunna tänka mig att byta arbetstider några dagar längre fram.
Va fan! det var ju flera dagar kvar tills det var aktuellt, han hade la kunnat vänta till efter kl 15 med att ringa i alla fall så att jag hade hunnit vakna av mig själv.
Och bara föra tt jag va så groggy och yrvaken tackade jag ja till ett extra jobbpass i kväll med, de va la de han hade räknat ut den jäveln.

Och i morse var det dax att bli väkt igen. Telefonen började tjota som en jävla mistlur kl8 i morse. Och vem var det då, jo nån jävla försäljare från stockholm.
Finns det nått jag hatar så är det att bli väkt, och vill man bara sätta den där pricken över i:t så låter man en stockholmare göra det.
Så han önskade nog att han inte hade ringt det samtalet eftersom jag vänligt men bestämt ( mer bestamt än vänligt dock, nästan inte vänligt alls faktiskt) talade om för honom vad jag tykte och tänkte om hanns atbete, och om staden han kom ifrån och om honom som människa.
Sedan bad jag honom snällt (eller a, inte jätte snällt kanske) att aldrig någonsin få för sig att ringa mitt nr igen och särskillt inte vid den tiden på dygnet.
jag såhär i efterhan kanske tycka att jag va lite hård mot honom, men de skiter jag i.
Telefonförsäljare är inget yrke värt att kallas yrke och man väcker inte mig när jag sover ostraffat om man inte gör de på rätt sätt.


RSS 2.0