Bitter på livet

Natten mellan onsdag och torsdag jobbade jag tillsammans med min kära vän och kolega Cicci.
Vi fick den oerhört stora äran att ta hand om repvagnsväxlingen, alltså ställa alla vagnar som skulle till reparation dagen där på på ett och samma spår och i en speciell ordning med dess utom.

Det började bra med att jag hoppade upp till Cicci som satt på loket och jag frågade henne:
- Har du slagit från värmen (vagnaran är kopplade till väremposter som pumpar 1000V in i dom så dom inte blir galla eller urladdade)
-Jajje bullar
-Drog du ut kablarna oxå eller
-Nä de gjorde jag inte
- Ok, då skall jag bara hoppa av här så kör vi då.
Cicci börjar rulla frammåt, jag luffsar upp mot växlarna som skall läggas om. när sista vagnen kommer upp ser jag att de så vackert hänger en värmekabel efter den som en lång svans.
Denna kabel är den som igentligen skall sitta mellan vagnen och värmeposten, normalt sätt så sitter dom fast i posten, inte vagnen.
-Cicci, du vet att värmekabeln följde mä va
-Aaa,

Detta var den fantastiska början på denna repvagnsväxling som tog oss ca 4 timmar att gemonföra.
Efter det var vi ganska så trötta.

Det hela blev ju inte bättre av att Toni gjorde en låt om utdragan värmekabler, och att Fredrik frågade oss om vi verkligen kollade noga på värmekablarna nu varje gång vi gick förbi en post.

Men va fan, de har hänt alla å de kommer garanterat hända oss båda igen.
Dock inte så snart hoppas jag.

It´s hard to say, it´s hard to find
All the words I want you to hear
You´re so beutiful, so soft and sweet
Even mor than I feel I deserve

There´s one thing you shuld know
When I walk away I´m always coming back to you

Things they will change but i know
My love for you will remain
Sometimes it hurts but I´m sure
My love for you will remain

One word can change the way we live
Let us never say goodbye
Whitin my embrace you´ll feel that you´re safe
I will try my best to keep it that way

Cause when you´re feeling down

I´ll always be the one

Who keep on coming back to you

Things they will change but I know
My love for you will remain
Somtimes it hurts but I´m sure
My love for you will remain

Your the reson for me to choose this way of life
Cause when I hold you it feels like where meant to be...

So soft end sweet so beutiful
Even mor than i think i deserv

Thing they will change but I know
My love fort you will remain
Somtimes it hurts but I know
My love for you will remain...

Varför är det alltis så att om man hamnar bakom en person eller en grupp människor att hur man än försöker ta sig förbi dom är det omöjligt.
Jag hamnade bakom 3 sådanna idag.
Jag var på väg ut till mitt lok, alltså jag gick på centralen, och dom hamnade framför mig precis vid pendeln vid spår 1, jag skulle till12.

Det var en mamma och 2 tonnårsbarn men ganska mycket väskor å grejer.
Jag går ganska fort, särskillt på jobbet.
Och Centralen är bred, det finns gott om utrymme för massa folk att gå på brädden, men dom var omöjliga att komma förbi.
Gick jag åt höger gick dom åt höger gick jag lite till vänster gjorde dom det med.
PANIK!!!!
Märker man inte att nått stort knallorangert flåsar en i nacken.
Till slut svängde dom av in till centralen å sjlvklar var det precis vid spår 12.
Jag var rosenrasande.
 Hade ju kunnat typ ta ett par springsteg å kanske hunnit om dom men det känns för dumt att göra så. folk brukar ju ändå märka när man försöker komma förbi dom. Men inte dessa köra människor dom gick där i lugnan ro å bara va ivägen.