Bitter på livet

Jag skall flytta om 2 vécor, jag har imorgon och övermorgon på mig att packa och fixa iordning. Tror jag att jag kommer sitta med en ångestatack i morgon kväll och vaggandes fram och tillbaka gråta mig själv till sömsn? SVAR: Ja!
Jag komemr aldrig hinna! Jag har inget att packa i till att börja med, eller jo jag har några lådor men dom kommer inte att räcka.
Jag kommer dö!!!!
Det är allt annat än hälsosamt för en person som mig att göra något sådant här som att flytta.

Ett till moment som gör ´mig ännu mer panikslagen är att jag skall flytta ihop med min kille. Det är ett väldigt väldigt stort steg för mig. Jag som vart livrädd för att binda mig och för att bli fast.
Som inte låtit någon av motsatta könet komma mig nära inpå livet förut.
Nu ligger jag här helt blottad å gillar det faktiskt, vilket skrämmer mig ännu mer.
Det innebär ju att allt jag tänkt och gjort innan har vart fel. Att den bild jag hade innan inte stämde, och jag gillar itne att inte ha rätt.

Men å andra sidan så har jag ju aldrig heller träffat nån som e så underbar som min älskling är så det kan ju ha med det att göra också.

Men asså detta med flytten, min mamma måste komma hit å hjälpa mig eller nått så jag kan gå tillbaka till stadiet 10 år och man bara bad snällt och fick hjälp med allt man tyckte var lite kämpigt och motsrävigt.
Nä nu 11 1/2 år senare så skall man helt plutsligt vara vuxen och ta ansvar för saker och ting man vill göra och så.
Jag tycker faktiskt att fröäldrar har ett vist ansvar för sina barn så länge dom lever, hur gamla barnen nu än är.

Skall nog ringa mamma och fråga om hon håller med mig på den punkten...