Bitter på livet

Så jag åkte hem efter jobbet, tryckte i mig en tablett å gick och la mig.

När jag vaknade på morgonen var jag yr i huvudet, illamående, kallsvettades och hade ännu ondare i huvudet och i ryggen och nacken.

Men enveten som man ändå är så kunde jag ju inte erkänna att nått var fel direkt så jag vinglade ut till köket (svimma ihop lite på vägen) och tog 2 tabletter och vinglade tillbaka för att sova en stund till.

Vaknade till ett par timmar senare och mådde ännu sämre.

Så efter ett samtal med min kära vän så insåg jag att jag kansek faktiskt inte skulle vara lika enveten som jag alltid är när jag mår dåligt utan att jag faktiskt kanske skulle uppsöka läkaren.

Men jag somnade om igen.

Vakande till igen senare och kunde inte röra mig längre, då blev jag lite rädd. Eller a jag kunde röra mig, men det gjorde så ont att jag bara började lipa.

Å självklart så hade Johnny åkt hem igår så de fanns ingen här hemma som kunde hjälpa mig in till läkarn heller.

Men han kom ner vid 18 tiden å hjälpte mig iväg till Östra.

Vi var där vid 7, fick komma in på första undersökningen vid halv 8 typ. Tog tempen, å jag hade 39,9 vilket dom inte tyckte va så bra, så tog hon massa andra prover å så hade jag tydligen nått infektionsvirus i blodet med så då var det antbiotikadropp som kopplades in.

Sen fick jag lägga mig på en brits i korridoren för att invänta provsvaren på dom andra proverna och på att få prata med läkarn.

hade det inte vart för pundarn som sprang runt å smällde i dörrar å gapade i korridorerna så hade man kansek kunnat sova, men han slängde dom inte ut förän vid 23 typ. 

Vid 22 kom dom och sa att jag snart skulle få ett rum att ligga i i stället för att behöva ligga i koridoren, kl1 blev jag inrulad i det rummet.

Äntligen kunde man sova lite.

Kl 3 kom läkarn å väckte mig första gången för att fråga massa frågor å tala om va de va för fel på mig.

Då tänkte jag att nu får jag äntligen åka hem.

Men icke...

Var ju tvungen att koppla bort droppet å det med så det skulle en sköterska komma och göra.

När hon kom och gjorde det så svimmade jag, och då tyckte dom inte att det var en så bra ide att skicka hem mig riktigt än även om jag sa att det antagligen bara berodde på att jag inte ätit nått på hela dangen. 

Så vid 5 tiden fick jag gå ut och ringa taxi så att jag 214 kr fattigere, ursvulten och trött som ett as kunde komma hem...

Nu är det sängen som gäller så fort tabletterna börjar verka..