Liten tripp till hemtrakterna
Jag är uppväxt på en väldigt väldigt (jag menar verkligen väldigt) liten ort på en ganska stor ö på västkusten.
Folk som är där utifrån urspungligen har en verklig star tendesn att fastna där ute.
Dom hittar "sitt livs kärlek" trots att det är den enda personen som dom någonsin varit tillsammans med, den enda och då oxå den första dom legat med (detta är inte nödvändigtvis nått dåligt).
Dom flyttar ihop precis efter gymnasiet, eller i ganska många fall tidigare, jobbar kansek max ett år sedan är det dax för barn.
Och under alla dessa år som då flutit förbi vad har dom hunnit göra med sina liv?
Enligt mig inte speciellt mycket.
Det beror ju också på hur man ser på vad som är att "göra nått av sitt liv". Men att fästa sig vid en partner när man är typ 12år, sedan skaffa lägenhet, sedan hus och detta innan man fyllt 20 vilket då resulterar i att man har ganska stora skulder och resor, dyra utekvällar, spontana utflyckter och liknande grejar helt plutsligt blir svårare att genomföra.
Att bara åka iväg när man vill vart man vill hur länge man vill, träffa nya människor från hela världen skaffa sig vad enliget mig är värdefulla livserfarenheter.
Men alla kan ju inte tycka samma om allt.
Ta mig och min syster.
Hon är 25, hon håller på att bygga hus tillsammans med sin kille som hon vart tillsammans med i 2 år, dom har 2 underbara tvillingpojkar och han har en son sedan innan.
Dom har ju sina intressen och åker iväg till olika ställen runt om i sverige då och då.
Men min syster har aldrig var utomlands nästan. I alla fall inte i längre än 3 dagar.
Hon tycker att allt som man någonsin behöver få ut av livet finns i Sverige.
Jag däremot har ett väldigt starkt behov av att komma bort från Sverige då och då, för att ladda batterierna lite, få lite sol, en annan kultur, värme och avkoppling.
Min bror är lika dan som min syster btw.
Jag undrar hur det kan komma sig att min äldre syster och min yngre bror kan vara så lika i sitt sätt att tänka medans jag är helt tvärt om.
Vi har haft exakt samma uppväxt.
Dom hatar storstan, jag älskar den.
Dom hatar att resa, jag är beroende av det.
Dom är raggare, jag är nån blanding av emo/hårdrock/punk/popp (typ allt utom raggarmusik)
Hur kan det bli så, det kommer alltid att vara ett musterium för mig...
Folk som är där utifrån urspungligen har en verklig star tendesn att fastna där ute.
Dom hittar "sitt livs kärlek" trots att det är den enda personen som dom någonsin varit tillsammans med, den enda och då oxå den första dom legat med (detta är inte nödvändigtvis nått dåligt).
Dom flyttar ihop precis efter gymnasiet, eller i ganska många fall tidigare, jobbar kansek max ett år sedan är det dax för barn.
Och under alla dessa år som då flutit förbi vad har dom hunnit göra med sina liv?
Enligt mig inte speciellt mycket.
Det beror ju också på hur man ser på vad som är att "göra nått av sitt liv". Men att fästa sig vid en partner när man är typ 12år, sedan skaffa lägenhet, sedan hus och detta innan man fyllt 20 vilket då resulterar i att man har ganska stora skulder och resor, dyra utekvällar, spontana utflyckter och liknande grejar helt plutsligt blir svårare att genomföra.
Att bara åka iväg när man vill vart man vill hur länge man vill, träffa nya människor från hela världen skaffa sig vad enliget mig är värdefulla livserfarenheter.
Men alla kan ju inte tycka samma om allt.
Ta mig och min syster.
Hon är 25, hon håller på att bygga hus tillsammans med sin kille som hon vart tillsammans med i 2 år, dom har 2 underbara tvillingpojkar och han har en son sedan innan.
Dom har ju sina intressen och åker iväg till olika ställen runt om i sverige då och då.
Men min syster har aldrig var utomlands nästan. I alla fall inte i längre än 3 dagar.
Hon tycker att allt som man någonsin behöver få ut av livet finns i Sverige.
Jag däremot har ett väldigt starkt behov av att komma bort från Sverige då och då, för att ladda batterierna lite, få lite sol, en annan kultur, värme och avkoppling.
Min bror är lika dan som min syster btw.
Jag undrar hur det kan komma sig att min äldre syster och min yngre bror kan vara så lika i sitt sätt att tänka medans jag är helt tvärt om.
Vi har haft exakt samma uppväxt.
Dom hatar storstan, jag älskar den.
Dom hatar att resa, jag är beroende av det.
Dom är raggare, jag är nån blanding av emo/hårdrock/punk/popp (typ allt utom raggarmusik)
Hur kan det bli så, det kommer alltid att vara ett musterium för mig...
Kommentarer
Postat av: Terror
ja du, hur fan hände de där:P fast när jag va hos dig sisst prata du oxå om att bygga bo din smygsvenne:P
Postat av: jag
haha ja klart jag vill bygga bo.. men om typ 10år elelr nått kanske.. :)
Trackback
