Bitter på livet

Asså att vakan upp en lördag hemma hos någon som man inte kommer ihåg namnet på, man vet inte vart man är eller hur man kom dit å man e inte säker på att man har legat med personen i fråga förän man tittar under täcket å innser att man e naken.
Till råga på allt lyckas man inte se hur han ser ut heller så man ligger där å hoppas på att han iaf är hyfsat snygg trots att man är mycket väl medveten om vilket kraftigt snygghetsfilter man har på sina fyllor.
Men trotts detta så ligger man ändå där och tänker att gårdagen var ju ändå ganska ok och att man tog sig igenom den ganska smärtfritt.

Sen börjar dom där härliga flächbacken komma. Som att någon satt ihop ett litet bildspel från gårdagen som sakta men säkert börjar rulla igång inne i huvet.

Det började ju fint med att jag var och piercade mig i läppen, sen sressade jag och Cicci iväg hem till henne, bytte om sminka oss och hälde i oss en halv flaska vin var och sen drog vi in till Storan och kollade på Johan Glans.
Detta kommer jag självklart ihåg eftersom det var såpass tidigt på kvällen. 17.30 för att vara exakt.
(det var sjukt bra)

Jag kommer också klart och tydligt ihåg att jag hade lovat att träffa christian efter föreställningen men att jag och Cicci ville ut å dricka, så då gjorde vi det. Först blev det Babar, en öl där.
Men det var inte så kul.

Sen blev det Dancing Dingos. Med tanke på att vi kom dit typ kl 7 på kvällen var det ju inte direkt fullsmockat med folk om man säger så.
Men vi slog oss ner vid det bästa bordet där man har bästa uppsikten och alla kan se en klart och tydligt. vill ju inte gå miste om nån potentioell heting :)
folket började droppa in vid typ 9/10 tiden och då slog sig 2 herrar sig ner vid vårt bord, den ena var väldigt onykter men bjöd på öl efter öl, så som den stolta ölhora jag är så fick han sitta kvar och bjuda oss på öl, han blev till sist utslängd (men det tillhör en av de delar jag inte riktigt mins)

Eftersom jag inte kommer ihåg så mycket mer efter det så kan jag inte berätta så detaljerat. Det jag kan säga är att jag bråkade med Christian som vanligt (vi är inte tillsammans i min värld, men i hans), blev sur drack mer, hånglade upp en kille på dansgolvet efter att ha dratt komentaren "är du lätt eller svårflörtad", jag lyckdes göra sönder toalettetn så det började forsa ut vatten, jag börja hångla med en kille efter att hans kompis bett mig göra de för han va så blyg, hånglade upp en 3e kille för att hans kompis ragga på mig men ja va inte intresserad av han, ville ha hans kusin ju, å de fick jag för e va han ja vaknade bredvid.

Till min stora "glädje" upptäkte jag att han bodde tillsammans med sin kusin (han som ragga men som ja inte ville ha)
Som tur e så låg ja iaf inte mä han pckså.

Som att denna kvällen inte va straff nog i sig själv så skall man dess utom behöva vara så fruktansvärt bakfull så man hälst av allt bara skulle vlija krypa under en sten och långsamt dö. Och var dess utom tvungen att gå upp tidigt mä eftersom jag skulle till min syster för att fira mina systersöners 1årsdag.
Men det som gör det hela ännu mer överdjävligt ar att jag bara har mig själv att skylla för att ja mår som jag gör idag. Det var ingen som tvingade i mig alkoholen igår och jag viste sen länge att jag skulle till min syster idag.
Skulle ju vart så mycket skönare att ha nån att anklaga för allt.

BTW: han var ingen nitlott, snarare tvärt om =O)