förhållanden
jag har i ca 5 ås tid inte haft ett seriöst förhållande, detta beror på att när det tog slut mellan mig å nitt ex (han åkte in på kåken) så kom jag efter en kort övervägning fram till att det där med förhållanden inte var min grej. Killarna innan dess hade ju inte vart guds bästa barn heller direkt, så det berodde på en rad samlade dåliga erfarenheter.
Detta her lätt till att jag alltid letar fel hos killar, att jag inte ser någonting bra hos dom alls. Ock det som är bra gör jag i min hjärna om till något dåligt, allt för att jag inte skall få känslor för dom.
Mina vänner vet att det är så det har legat till och även om dom kanske inte riktigt förstår det eftersom dom fungerar på rakt motsatt sätt när det gäller killar så är det inget som vi pratar så mycket om.
Men detta har ju då lett till att jag i stället har skaffat mig en ganska lång miritlista innom sex, absolut inget jag är direkt stolt över, har alltid vart avundsjuk på dom som har hittat någon som dom vill vara med som dom tycker är underbara å som dom älskar.
Skulle gärna ha haft det så jag med men inte tillåtit det.
Men i måndags förra veckan så hände det någonting, jag hade bestämt träff med en kille so ja pratat lite mä på nätet.
Detta har ja gjort ett par gånger tidigare så det var inget speciellt med det.
Vi hade snackat en del på msn å så å han verkade va en ganska ok kille att hänga med så why not tänkte jag.
Vi bestämde träff gansak sent å de regna å va kallt ute å han va inte där när jag kom dit, å jag va ändå lite sen. Så till slut ringde han å han hade kört lite vilse å vist inte riktigt vart han va, jag försökte förklara men det var lite svårt när han inte kunde säga vart han var.
När vi pratade med varandra i telefon så känndes det som om det var en gamal vän jag pratade med, inte någon jag aldrig träffat innan, det kändes konstigt å jag funderade ganska mycket på det efter att vi lagt på.
Så kom han då å det första han ville göra var att röka (tack då slapp jag låtsas som om jag inte gör det)
sen åkte vi en sväng i hans bil å pratade om typ allt mellan himmel å jord, å han va bara helt underbar att prata med.
Det kändes iof väldigt konstigt att det var så lätt att prata mä han eftersom de faktiskt var första gången vi sågs.
Vi åkte lite till, stannade på ett lite avskillt ställe å a behöver itne gå in på ditaljer men bra var det iaf.
Sen prata vi ännu mer å jag skulle börja jobba kl 5.30 dagen efter vilket jag bärjade känna skulle bli ganska kämpigt.
men vi håll varandra vakna hela natten å bara pratade om allt typ. Det var kämpigt att jobba men det gick, och det var värt det.
Han e verkligen nått extra, vet inte vad det är med han som gör att jag på 2 sek bara lät hela min mur av förjentlighet mot kilar å förhållande rasa, men nu e han min å jag tänker inte släppa honom.
Nu har vi vart med varandra varje dag i en vecak typ å så fort han åker eller jag går till jobbet så saknar jag honom, va e de för fel på mig egentligen, skall det vara såhär, är det normat att bli sån när man vart så anti allt innan...
Jag hoppas att det är det..
sötast
Detta her lätt till att jag alltid letar fel hos killar, att jag inte ser någonting bra hos dom alls. Ock det som är bra gör jag i min hjärna om till något dåligt, allt för att jag inte skall få känslor för dom.
Mina vänner vet att det är så det har legat till och även om dom kanske inte riktigt förstår det eftersom dom fungerar på rakt motsatt sätt när det gäller killar så är det inget som vi pratar så mycket om.
Men detta har ju då lett till att jag i stället har skaffat mig en ganska lång miritlista innom sex, absolut inget jag är direkt stolt över, har alltid vart avundsjuk på dom som har hittat någon som dom vill vara med som dom tycker är underbara å som dom älskar.
Skulle gärna ha haft det så jag med men inte tillåtit det.
Men i måndags förra veckan så hände det någonting, jag hade bestämt träff med en kille so ja pratat lite mä på nätet.
Detta har ja gjort ett par gånger tidigare så det var inget speciellt med det.
Vi hade snackat en del på msn å så å han verkade va en ganska ok kille att hänga med så why not tänkte jag.
Vi bestämde träff gansak sent å de regna å va kallt ute å han va inte där när jag kom dit, å jag va ändå lite sen. Så till slut ringde han å han hade kört lite vilse å vist inte riktigt vart han va, jag försökte förklara men det var lite svårt när han inte kunde säga vart han var.
När vi pratade med varandra i telefon så känndes det som om det var en gamal vän jag pratade med, inte någon jag aldrig träffat innan, det kändes konstigt å jag funderade ganska mycket på det efter att vi lagt på.
Så kom han då å det första han ville göra var att röka (tack då slapp jag låtsas som om jag inte gör det)
sen åkte vi en sväng i hans bil å pratade om typ allt mellan himmel å jord, å han va bara helt underbar att prata med.
Det kändes iof väldigt konstigt att det var så lätt att prata mä han eftersom de faktiskt var första gången vi sågs.
Vi åkte lite till, stannade på ett lite avskillt ställe å a behöver itne gå in på ditaljer men bra var det iaf.
Sen prata vi ännu mer å jag skulle börja jobba kl 5.30 dagen efter vilket jag bärjade känna skulle bli ganska kämpigt.
men vi håll varandra vakna hela natten å bara pratade om allt typ. Det var kämpigt att jobba men det gick, och det var värt det.
Han e verkligen nått extra, vet inte vad det är med han som gör att jag på 2 sek bara lät hela min mur av förjentlighet mot kilar å förhållande rasa, men nu e han min å jag tänker inte släppa honom.
Nu har vi vart med varandra varje dag i en vecak typ å så fort han åker eller jag går till jobbet så saknar jag honom, va e de för fel på mig egentligen, skall det vara såhär, är det normat att bli sån när man vart så anti allt innan...
Jag hoppas att det är det..
sötast
Kommentarer
Postat av: Cicci
Jaa! du ger fan i att släppa honom, han är en jättefin kille, och du min kära spann vatten förtjänar bara det allra bästa! jag är så glad att du har hittat honom, blir varm i hjärtat att du äntligen har hittat honom v !
Pussilipuss
Trackback
